Tillsammans med forskaren Björn Wickman befinner sig entreprenörerna Emma Ericson och Johan Björkquist på startrakan av ett ultramaraton. Deras uppdrag: att paketera tekniken för att rena vatten från tungmetaller. Målet: att rädda hjärnor och Moder Jord.
Ni driver ett bolag som heter Atium. Hur utvecklat är det?
– Vi är egentligen inte födda ännu, säger Emma. Vi har inte bolagiserat, utan är fortfarande ett projekt i ett tidigt stadium. Men vi har idén – alltså tekniken – och vi vet att den fungerar. Det stora arbetet som återstår är att paketera tekniken, och börja sälja den.
Det låter som ett omfattande arbete. Men ni har redan kommit långt. Hur började allt?
– Emma och jag går andra året på Entreprenörskolan, berättar Johan. Och för att vara en teoretisk utbildning, på pappret, är den väldigt praktisk. Under det första året läser vi mycket om entreprenörskap och varumärkesbyggande, och får med oss användbar kunskap om idéer. Nu under andra året är det dags att testa allting praktiskt. För oss började det när Björn Wickman, som är forskare på Chalmers, kom till klassen och presentera sin teknik för att rena vatten från tungmetaller. Vi såg båda potentialen i hans idé, och vi klickade direkt med honom. Vårt uppdrag nu är att hitta ett område där hans teknik kan användas och kommersialiseras.
Vårt uppdrag nu är att hitta ett område där tekniken kan användas och kommersialiseras
Är ni själva i det arbetet?
– Ja, fast på ett härligt sätt, menar Johan. Vi sitter i förarsätet och tar beslutet och driver Atium framåt. Det är mycket ”lycka till, kör nu, vi finns här om ni behöver hjälp.” Vi har en coach från Chalmers Ventures som ger tips och råd, och det är värdefullt såklart, men det är vi som gör jobbet. När det går bra, då är det ”wow, det är på grund av vad vi har gjort”. Och när det inte går så bra, då kan vi inte skylla på någon annan, utan bara fråga oss ”vad kan vi göra nu för att det ska bli bättre?”. Också Björn ger oss fria tyglar och visar att han har stort förtroende för oss.
Mer i detalj – vad är det ni gör?
– Vi utvecklar en ny och hållbar teknik för att rena vatten från giftiga tungmetaller, berättar Emma. Fördelen med vår teknik är att den är effektiv på att rena låga koncentrationer av tungmetaller, vilket är avgörande eftersom dessa metaller är giftiga också i små mängder. Tekniken är också selektiv, så den slösar inte kapacitet på andra ofarliga ämnen. Och tekniken är miljömässigt hållbar, eftersom för den kräver mycket lite energi, den producerar inget restavfall, och den är helt återanvändningsbar.
Jag förstår. Men vad exakt är återanvändningsbart?
– Själva filtret som renar vattnet är återanvändningsbart. Det kan du tömma och använda igen och igen, och slänger alltså inte när det är fullt. Det är ingen förbrukningsvara, så det är både kostnadseffektivt och bra för miljön, säger Johan.
Låt oss prata tungmetaller. Vad är det, och är de farliga?
– I vatten är bly, kvicksilver och kadmium tre väldigt giftiga tungmetaller och vanliga vattenföroreningar, förklarar Johan. Mycket av dessa metaller kommer från industrier som har dem i sin produktion, till exempel vid kemikalieproduktion och i gruvindustrin. Det är ett globalt problem eftersom metallerna evaporeras. Det innebär att de dunstar upp i luften, transporteras med moln och regnar ner någon annanstans i världen. Kolförbränning och guldutvinning är också bovar i dramat. Men de stora industrier har lagkrav på sig att rena sina utsläpp; det kostar dock mycket pengar och tar tid, och det är där vi kommer in i bilden.
Emma fyller i:
– Om industrierna skulle släppa ut för höga koncentrationer tvingas de stoppa sin produktion. Men den stora risken är för oss människor; tungmetaller skadar centrala nervsystemet, hjärnan och utvecklingen av hjärnan. Det är framför allt farliga för barn, och för gravida kvinnor, eftersom metallerna också når fostret. I Sverige finns stor kunskap och låg risk, men i till exempel Indonesien finns det fall där gravida fött barn som är funktionshindrade till följd av tungmetaller.
Den stora risken är för oss människor; tungmetaller skadar centrala nervsystemet, hjärnan och utvecklingen av hjärnan.
Jag gissar att det är en av drivkrafterna i detta för er: att eliminera metallernas påverkan på människor. Stämmer det?
– Absolut. Vi – och andra – ser ett värde i det vi gör, och det är få förunnat att få driva ett sådant här projekt, säger Emma. Både Johan och jag visste redan tidigt att vi ville jobba med något kopplat till miljö, och det får vi verkligen göra nu. Det ligger i tiden, och vi får mycket positiv respons på det. Vi ser potentialen i det vi gör. Vi löser ett världsproblem. Och så gör vi den här resan för att det är så kul!
Vad händer just nu för er?
– Just nu testar vi mycket; vi har en rad pilotprojekt inom olika industrier och i olika miljöer, för att se var vi kan skapa mest värde. Vi frågar oss hela tiden: ”Var kan vi komma in, byta ut det som används idag, och tillföra något som inte löses idag?”. Det måste givetvis finnas en efterfrågan och flera som är beredda att betala. Vi trodde först att sjöar var den stora grejen – nästan alla sjöar i Sverige har för höga halter av kvicksilver – men det visade sig vara komplext: vem är ansvarig, vem äger marken, vem ska betala för tekniken? Industrier ser just nu ut att bli våra stora kunder, menar Johan.
Vad är Atium om fem år?
– Vi kommer att behöva ytterligare två år för att testa, bygga prototyper och integrera tekniken i dagens processer. Om tre år har vi förhoppningsvis lanserat på en nischad marknad, säger Emma. Men det är mycket vi inte vet ännu. Vi får helt enkelt se vad som händer och var vi tar det här. Det gäller att hålla motorn igång, och att ha kul.
Text: Mattias Åkerberg, Please Copy Me
Foto: Paul Wennerholm, Madterrier